Hockey-Mecka på paradisön

Men FBK-centern Linus Perssons pappa Lasse ”Dajen” och mamma Lisbeth från Hagfors finns på plats i SHL-fantasternas Mecka i Playa del Inglés när det är matchdags. (FBK: Färjestad BK. SHL: Svenska Hockeyligan. Red.).

På irländska puben The Red Cow i hjärtat av den nöjespulserande metropolen är stämningen och engagemanget hög vid tv-skärmarna som visar alla matcher.

Hälsningsfraserna är hjärtliga

Hola! (Hej) Como estas? och Què tal? (Hur är läget?) är utbytta mot Hagforskolonins rättframma:

- Vass ärrä märrä? (Hur är det med dig?)

Det är kanarisk matchtid 18.00 (19.00 i Sverige) och plus 31 grader ute med ett lätt soldis av Calimans sandbemängda Saharavind.

13:e solsemestern

- Tocket fint vä’r de’ ä’ ut’! (Vilket fint väder det är ute)

Inne i puben råder skön aircondition-temp med behagligt dämpad belysning och svalkande kall maltdryck i glasen.

Linus mamma och pappa är tillsammans med vänner på en 14-dagars solsemester på Kanarieöarna i oktober. 

- Det är 13:e året i följd. Varför ska man ändra på ett vinnande koncept? frågar de belåtet. Särskilt som vi inte behöver missa Linus SHL-matcher.

Frölunda favorit

Men vi kan avslöja att det egentligen är under milda protester som ”Dajen” låter sig iklädas FBK-tröjan.

– Ja, ända sedan Conny Evensson tränade Frölunda har det varit laget i mitt hjärta som dessutom fostrade Linus på bästa sätt i ungdomen, erkänner han.

Skämtsamt konstaterar Lasse:

– Nu slår de väl ihjäl mig när jag kommer hem.

”Ta å girrä”

Och äldre sonen Markus var inte  nådig i sitt omdöme:

- Ta å girrä. (Ta och ge dig) Ösklit (bedrövligt), vass döön (hur i helsike) kan du sjunka så lågt farsan, ha-ha-ha.

Lasse gör ingen hemlighet av deras intresse för att skaffa sig ett eget permanentboende på ön.

Linus dröm

- Linus dröm är att han, hustrun Åsa och döttrarna tillsammans med mig, Lisbeth och Markus med familj någon gång ska kunna göra en resa ihop till Gran Canaria. berättar Lasse.

Lasse som på sin tid var en fruktad back i IK Viking är en minst sagt tuff recensent av sonens bedrifter på rinken. 

- Dôôn i mej. (Verkligen) Tåkken ä dä nå, (Så är det nog) erkänner han. 

Mamma Lisbeth har en lite mer förlåtande attityd.

Nôllit, (Ganska mycket) håller hon med.

Men varken Lasse eller Lisbeth tillåter sonens berömmelse landa i någon kärihet (högfärdighet).

Feedback av Åsa

Numera är det hustrun Åsa och bonusdöttrna  Emma och Maja som ser till att Linus blir lite sjärsvalli (bortskämd) hemma i Ransäter.

Förr hade pappa och Linus sms-kontakt efter matcherna.

- Men sedan han gifte sig är det Åsa som får stå för feedbacken, ler Lasse.

Färjestads-centern har gjort en imponerande comeback efter rehab av sin ryggskada under säsongspremiärens första matcher.

Linus gör sin fjärde säsong i Färjestad där han trivs mellan Markus Nilsson och Per Åslund.

Han har en imponerande och lång karriär bakom sig som brås på både farsan ”Dajen” och fem år äldre brorsan Markus.

Unik hockeyfamilj

- Första skridskorna snörde vi på honom som 3-årig onge (unge). Vi var de enda som hade en hockeyplan i trädgården, minns Lisbeth.

Pôjken (pojken) var inte gammal när han började hänga med pappa Lasse till hans jobb som vaktmästare på Valhalls idrottsanläggning i Hagfors.

Det var idrott året runt som gällde. Fotboll på sommaren och hockey på vintern.

Och Lasse konstaterar att man är en unik hockeyfamilj i ett avseende.

- Ja, tillsammans har vi två guld och ett silver i TV-pucken.

Redan som 15-åring flyttade Linus hemifrån till hockegymnasiet i Göteborg.

Mamma var orolig

 – Det blev anlesser (annorlunda) och jag var väldigt illsviin (orolig). Dels på grund av flytten till storstan, dels på grund av att han aldrig lagat mat, tvättat kläder eller städat själv förut, skrattar Lisbeth.

Efter tre år i Göteborg med spel i Frölundas juniorlag gick flytten till Stockholm och allsvenskan med Hammarby i två år. 

Linus representerade Tre Kronor i junior-VM.

Fortsättning följde i Leksand och Arboga innan han var med och tog upp Rögle till elitserien 2008. 

Bofors Karlskoga i fyra år och två år i Luleå kompletterade Linus CV innan han drog på sig FBK-tröjan.

”För snäll”

– Vi äksmer (uppskattar) och tycker att det är sludit (kul) att Linus är så slängder (duktig), briljerar föräldraparet på flytande Hagforsdialektens vilda tungomål.

Egentligen tycker de att han är lite för snäll för hockeyrinken,

- Han är väldigt ödmjuk och blir aldrig sinni (arg), säger Lisbeth.

De har utan framgång försökt intressera Linus för studier efter idrottskarriären.

– Dä årner sä, är hans kyligt analytiska besked.

Kanske är hans nya karriär imitatörens eller artistens. På båda områdena har han en klar begåvning.

- Linus är bra på att härma andra i tal och uppträdande, avslöjar Lasse och Lisbeth.

Sång och musik är annars han stora intresse vid sidan om hockeyn.

Älskar dansbandsmusik

- Det började när han fick sin första gitarr i julklapp när han var liten. 

Dansbandsmusik är favoriten och Linus har fått gästspela med Arvingarna.

– Linus har haft orkestern Slipz tillsammans med Jimmy Jansson.

24 år gammal låg han på Värmlandstoppen med sången ”Upp och ut i världen”.

Dansbandsmusiken förde också samman Linus med Åsa.

- ­ Ja, de träffades på Dansbandsveckan i Malung, berättar mamma Lisbeth.