Blind tro och ljusa utsikter

Orsaken till att jag blev blind är näthinneavlossningar och misslyckade operationer. Dessutom långt framskriden grön starr (glaukom).

Det har inneburit att många synnerver skadats och denna förstörelse fortsätter hela livet.

Tio års process

Blindheten inträffade i april 2019, 57 år gammal, men det har varit en lång process med stegvis dålig syn över tio år.

Det var emellertid först i september 2019 som läkarna kom med den slutliga domen:

Ingenting kan göras för att ge mig synen tillbaka.

Eftersom all skarpsyn har försvunnit, dikteras denna kronika till redaktionen för Canariajournalen.

Nu är jag bara en rådgivare till redaktörerna och ser fram emot nättidningens framtid. Jag har faktiskt en blind tro på att den nya redaktören kommer att ta Canariajournalen till nya höjder.

Äventyrets början

Idén att skapa en ny nättidning för skandinaver på Kanarieöarna såg dagens ljus i början av 2000-talet.

Då hade jag börjat tillbringa vintrarna som journalist på Gran Canaria.

När jag slutade ett jobb som redaktör för ett norskt branschmagasin i augusti 2010 var planerna fullt utvecklade.

En öppen publiceringsplattform valdes och utvecklingen av nättidningen startade i september samma år.

Grundtanken var att nättidningen skulle vara lätt att läsa och att det skulle finnas bra bilder, hög journalistisk, visuell och teknisk kvalitet och lätt att manövrera på sidorna.

Dessutom skulle Canariajournalen ge läsarna god och användbar information baserad på oberoende, seriös journalistik.

Mobilanpassning prioriterades inte eftersom det inte fanns några bra lösningar på den tiden. Senare i år kommer webbplatserna dock att moderniseras och vara mobilt anpassade.

100 artiklar från första dagen

Parallellt med designen av webbplatserna började jag skapa innehåll:

När Canariajournalen gick ut på nätet den 1 februari 2011 fanns det 100 nyligen gjorda färska artiklar med tillhörande bilder från första dagen.

Blev störst på kort tid

Efter en första provperiod med några korrigeringar var det full fart från augusti 2011, med publicering av, med få undantag, minst tre nya artiklar varje dag hela året.

Det gällde också vardagar, helgdagar och de dagar andra hade helgdagar. Fram till slutet av 2019 har långt över 10 000 artiklar publicerats.

Det blev en omedelbar succé. Lovorden haglade och läsarutvecklingen var formidabel.

2018 passerade vi 700 000 unika läsare och 4,2 miljoner sidvisningar på årsbasis, enligt siffror från analysverktyget Google Analytics.

Inga andra skandinaviska publikationer på Kanarieöarna på Internet och / eller papper ligger nära dessa läsarantal, inte heller sammanlagt för Internet och papper.

Det har varit en fantastisk, rolig, lärorik och ibland otroligt tröttsam resa.

Nattsvart start 2012

För mig personligen blev de visuella problemen mycket allvarliga redan i januari 2012, under en tid som var avgörande för utvecklingen av Canariajournalen.

Då lossnade näthinnan plötsligt på vänster öga. Det var som om en skjutdörr drogs för.

Allt var nattsvart. Förutom en glipa längst till vänster, där näthinnan fortfarande fäste på innerväggen längst bak i ögat.

Böjd nacke i fyra månader

Efter de två operationerna som ögat genomgick, var jag tvungen att hålla nacken böjd med blicken nedåt två gånger åtta veckor i sträck.

Det var mycket viktigt för läkningsprocessen, underströk kirurgerna på det offentliga sjukhuset i Las Palmas.

Då är det inte lätt att skriva artiklar och resa på reportage, men det gick på något sätt.

Två år med höger öga

Efter 16 veckors återhämtning kunde jag äntligen lyfta huvudet och titta igen, men då stod det klart att jag var blind för alltid på vänster öga.

Men det högra ögat fungerade bra under de kommande två åren. Fram till nya problem försvagades synen på det också.

Det blev mycket svårt att läsa, men lyckligtvis gick det ändå. Artikelskrivandet kunde fortsätta.

Gardinen ned i april 2019

Den 8 april 2019 blev det totalstopp på yrkeskarriären. Ny näthinneavlossning, denna gång på höger öga.

Även nu blev det två efterföljande operationer i Las Palmas. Båda misslyckades. Trots att sjukhuset anses ha en mycket bra ögonavdelning, vilket jag kan intyga.

Det är inte allt som kan repareras.

Efter ytterligare 16 veckor med nacken böjd var domen från läkarna: Blind för evigt.

Ser ljust på framtiden

Det är en brutal dom att få, det måste jag erkänna.

Jag kommer aldrig mer att kunna se min kärestas ansikte eller mitt eget ansikte i spegeln. Eller det vackra landskapet, de vackra solnedgångarna och de varma leenden på ansikten till de trevliga människorna på Gran Canaria.

Det är en stor förlust, men även om jag är fysiskt försämrad, är jag inte slagen, långt ifrån det.

Processen att övergå till ett nytt sätt att vara i världen har börjat. Jag försöker utveckla en slags inre vision. Livet kommer att vara mycket annorlunda, men jag tror att det kan vara bra i framtiden också.

Kanske kommer jag tillbaka på banan någon gång i framtiden i andra medier? Vem vet, allt kan hända.

Tack!

Tack till alla er läsare och medarbetare som har gett mig så många och stora fantastiska lyft på vägen i detta äventyr som heter Canariajournalen.

Hugo Ryvik, ex-redaktör för Canariajournalen.

 Översättning Thomas Nilsson thomas.nilsson@canariajournalen.no