Därför flyr afrikaner till Kanarieöarna

De viktigaste orsakerna till den ökade migrationen är dessa, enligt rapporten, som gjordes av det spanska flyktingrådet (CEAR):

• Covid-pandemin i afrikanska länder.
• Beväpnade konflikter i Sahel.
• Bättre övervakning på andra migrationsvägar.
• Förbindelserna mellan EU och Marocko.

Rapporten presenterades på onsdagen i Las Palmas.

Pandemistängda gränser

CEAR påpekar att pandemibegränsningar stängde motorvägar från flera av de länder i Afrika som migranter vanligtvis har passerat på väg till Medelhavet.

Således har migrationsvägarna ändrats.

Många har istället fått stanna i länder längs Afrikas västkust. Såsom Mauretanien, Senegal, Marocko och Gambia.

Från dessa länder är sjövägen till Kanarieöarna en alternativ resväg till Europa som många fler än tidigare har valt.

Detta trots att det är den farligaste vägen i världen.

Ökad fattigdom

Coronakrisen har också lett till en minskning av inkomsten, vilket innebär att många afrikaner inte kan försörja sina familjer.

Senegal och Marocko är bland de hårdast drabbade länderna, eftersom ekonomin till stor del bygger på tjänstesektorn.

Det är från dessa två länder där de flesta migranter kommer till Kanarieöarna.

Hälften är marockaner

Detta är fördelningen av flyktingar som har anlänt till Kanarieöarna, enligt siffror från det spanska inrikesministeriet:

• 52 procent kommer från Marocko.
• 20 procent är från Senegal.
• 18 procent är från Mali.
• En liten andel kommer från Elfenbenskusten och Guinea Conakry.

Humanitär kris

Den humanitära krisen i Västafrika är en annan orsak till ökningen av den kanariska vägen, enligt CEAR.

I Sahel, ett landbälte som sträcker sig över den afrikanska kontinenten söder om Sahara, från Atlanten i väster till Röda havet i öster, har mer än en miljon människor tvingats fly sedan 2019, betonas det.

De flesta flyr inom landets gränser eller blir flyktingar i grannländerna, men vissa flyr också till Kanarieöarna.

Krig i Mali

Konflikten i Mali har tvingat 251 000 människor att fly till sitt eget land och till flyktingläger i grannländerna.

Bland annat till Mauretanien, där båtturer till Kanarieöarna arrangeras.

Därför har det ökat antalet människor från Mali som reser till Kanarieöarna för att söka internationellt skydd i Spanien.

Varierande gränskontroll

Marocko har en kontinuerlig roll som uppehållsplats för migranter som ska vidare, enligt rapporten.

CEAR hävdar att övervakningen av migration som utförs i Marocko till stor del beror på statusen för förhandlingarna med Europa.

Gränskontroller från både den spanska och den marockanska sidan har styrt migreringsvägarna över till Kanarieöarna, hävdar också rapporten.

Gränsövergångar på land till enklaverna Ceuta och Melilla har minskat med 70 procent under 2019 och 2020.

Samtidigt har trafijken sjövägen till Kanarieöarna ökat kraftigt.

Flera startpunkter

Utgångspunkterna för resor till Kanarieöarna finns på flera platser i Marocko, Västsahara, Mauretanien, Senegal och Gambia.

Denna långa kuststräcka är naturligtvis svår att övervaka.

Två veckor till sjöss

Avståndet från den längsta punkten till Kanarieöarna är över 1500 kilometer.

Restiden varierar från 24 timmar mellan Marocko och Fuerteventura under goda förhållanden till havs, till två veckor på de längsta rutterna.

Dödlig resväg

1851 människor miste livet på den kanariska rutten 2020, enligt hjälporganisationen Caminando Fronteras.

Det inkluderar passagerare i saknade båtar. De mörka siffrorna är stora.

Fler minderåriga

Mycket fler minderåriga har rest till Kanarieöarna nyligen än tidigare, betonas det.

År 2020 fanns det 2600 minderåriga. Detta motsvarar 11,3 procent av det totala antalet över 23 000.

Hård kritik

Rapporten kritiserar kraftigt mottagningssystemet och behandlingen av invandrare.

CEAR påpekar att mottagningssystemet har präglats av improvisation och oväntade begränsningar.

Som ett resultat har migranterna fastnat i mottagningsläger på Kanarieöarna utan att kunna gå vidare.

CEAR hävdar att Kanarieöarna är en modell för det nya avtalet om migration och asyl i Europa.

Den här modellen bygger på lagring av migranter på skärgården,  framhåller rapporten.

Med en sådan mekanism som den huvudsakliga strategin för migrationshantering kommer mänskliga rättigheter för en mycket utsatt grupp människor att sättas under tryck, hävdar CEAR.

Många svagheter

CEAR: s rapport påpekar att den drastiska ökningen av trycket på Kanarieöarna under de senaste månaderna 2020 har avslöjat många svagheter och problem i migrationspolitiken och mottagningsapparaten.

Bland annat gripanden och frihetsberövande utan rättsligt skydd.

Avhumanisering

Detta, tillsammans med dåliga förhållanden i några av de tätbefolkade mottagningslägren, har avhumaniserat migranterna.

Resultatet är protester och oroligheter, liksom en polarisering i samhället, har provocerats, hävdar CEAR.

Rapporten presenterar organisationen med ett stort antal förbättringsförslag.

Den här veckan har Amnesty International också kritiserat brott mot mänskliga rättigheter för migranter på Kanarieöarna.

Översättning:

Thomas Nilsson thomas.nilsson@canariajournalen.no